Idag är det stortvätt härhemma och jag VILL hänga tvätten ute.Då ser det helt plötsligt väldigt mulet ut och Håkan kollar väderleksprognosen...Jodå regn på eftermiddagen. TYPISKT varför ska det regna då jag tvättar och vill ha torr tvätt? (som om regnet vet något om mitt tvättande) Regnar gör det väl av och till ändå denna sommar vare sig jag tvättar eller inte.
Missnöjdheten spred sig på insidan. Då såg jag allt hund/katthår som låg i bollar och rullade längs husväggen. Sen gick blicken vidare och min orensade vilda rabatt kom i blickpunkten. Jaha hur ska jag orka med det här idag? Huvudet känns så ömt och ont...
Jag fortsatte in och då såg jag smutsiga skåpluckor i köket och smutsig diskbänk...
Näe jag vill inte, jag orkar inte jag står inte ut.... VARFÖR är det BARA jag som ser allt det här? Det bor x antal personer till i hushållet!!
Det är synd om mig, alla andra har det så bra, men det är bara jag som får leva i den här smutsen..
Ni hör väl hur det lät? Bara jag bara jag. Jag tänkte det, jag gjorde det.
En självstudie på många poäng av AnnaLenas tankar visar på att det var egoism det gällde.
Allt handlar inte om mig. Regn kan någon annan behöva. Åtminstone växtligheten... Städa gör någon så småningom. (dammsugaren gick nyss) osv osv...
Vad det är lätt att tappa fokus på det som är viktigt när man hela tiden ser sig själv som mittpunkten.
Vet ni vem som ÄR mittpunkten i mitt liv? Jo Jesus. Det är Honom mina tankar ska kretsa runt och inte runt vad jag gjort, gör eller måste.
Om mina tankar är vid vad Jesus gjort för mig så lättas mitt sinne betydligt.
Han har dött för mig, utgjutit sitt blod. satt mina fötter på den fasta klippan, lagt en lovsång i min mun osv osv i all evighet,
Vi får lära oss att tänka på det. På Jesus, Hans nåd som är ny varje morgon, stor är Hans trofastehet.
Han har kontrollen även i mitt hem. Det är inte jag!