Hej och Hopp

jag stod i godan ro utanför Blåklintens blomsteraffär och valde bland penseer. Skulle jag ta de mörklila uppblandat med ljuslila eller tvärsom. Då ser jag en skugga bredvid mig och en röst som ursäktar sig. Det var väl det jag borde göra för jag hoppade nog en decimeter upp och skrek av rädsla. Då gjorde den andra kvinnan det med för jag skrämde antaglien henne rejält.Vi både skrattade åt varandra och skämdes gjorde jag iallafall. Tänk om jag skrämt ihjäl någon med mina skrik? Lyckligtvis överlevde vi båda denna gång. Det blev djuplila penseer uppblandat med ljusa.

Ibland faller jag i självömkan. Ofta när människor i all välmening tycker synd om mig då jag har ont.Jag ägnar mig åt att gråta över mitt yrke som jag inte kan utföra osv. Men är det egentligen synd om mig? Nej det är det inte.Ens liv blir mycket sällan som man tänker sig. Man får haka på ändå och göra vad man kan åt sin situation. Precis det har jag gjort. Numera arbetar jag på frivillig basis när jag orkar som pastor i min älskade församling. Jag undrar om man kan ha det bättre egentligen? Jag älskar att vara med människor och är ofta in till "vännerna bredvid" för att prata bort en sväng och dricka kaffe. Jag älskar faktiskt mitt liv mitt uppe i all smärta. Jag älskar att veta att jag är i Guds vilja med mitt liv och jag har det bra.Men vill du inte bli helad brukar människor fråga? Jovisst alldeles självklart men under tiden gör jag det jag ska och jag bara älskar det.

Våra kossor får ibland för sig att aldrig sluta råma liksom. Kanske någon kvävd hostning emellan och så drar de igång igen. Oftast är det vår Bamse tjur som leder ligan. En granne sa för något år sen att våra kossor hördes ned till byn och det kan vara möjligt.Just denna tjur vi har nu är annars en lugn personlighet. Han bara står under häggen och bearbetar dess stam med kroppen så man tror barken ska flyga. Jag bara väntar på att han ska sätta sig oxå. Bamsen under häggen. Den kanske man kunde flika in på julafton där strax efter Ferdinand! Eller kanske före.

Men någon gång händer det att Bamsen stör sig på något. En ko går kanske förbi honom på fel sätt, eller en kalv står för nära. Då blir han arg, häver upp trumpetandet och går till attack.Skrapar med framhovarna så jorde och gräs ryker. Sen blir han lugn som vanligt. Så det är bäst att umgås med honom inifrån trädgårdens trygghet. Det är två stängsel emellan så det är lugnt som de yngre säger.

Lite Ko-filosofi såhär på kvällskvisten. Muuuu på er

Nu är det snart Påsk med gula kycklingar, målade ägg och ris med påskliljor nedstuckna i.Men i mina tankar finns vad Jesus gjorde för oss. Han dog för människan frivilligt, för att vi skulle försonas med Gud.Han verkligen bar vårt allt. Han stod där i vårat ställe och blev anklagad och piskad. Han dog, försvann ned i dödsriket och besegrade allt mörker för evigt. Sen uppstod Han (till mångas förvåning säkert) och väntar nu på oss hos Gud. Men finns levande i våra hjärtan genom den Helige Ande.
När har någon gjort något liknande för någon? Inte vad jag hört någonsin.

Påsken för mig är Jesu död och lidande, Hans besegrande av mörkret och Hans uppståndelse, Hans blod som utgjöts och det liv Han gav mig.
Sen får människor pyssla med ägg och sånt som de vill, men glöm inte bort själva meningen med Påsken.Berätta om den, tala om den, göm den i ditt hjärta, gör den till en verklighet i ditt liv.

GLAD PÅSK

Idag var det dags att ta kort för förnyelse av körkortet. Alltid lika roligt att få se sig själv i flera upplagor.Den snälla tjejen som var fotograf tyckte jag skulle dela ut kort till vänner och bekanta,det fick mig att skratta så jag hickade. Jättekul. Nej de blir gömda någonstans långt nere i någon anonym låda.
Sen drog Bettan och jag iväg till Bollnäs en sväng. Bara en snabbis för sonen ringde och var utelåst! Han är för omöjlig med nycklar...
En vanlig ordinär dag i ett vanligt liv. Kanske inga gnistrande pärlor på mitt livs halsband, men nog så viktiga. Jag tror de är de naturella vanliga dagarna som gör att de andra diamanterna lyser klarare!
Slut på AnnaLena´s visdom för denna gång.

Är det "tantvarning" om man blir överlycklig när mindre barn plingar
på dörren och vill sälja majblommor. Och man ger dem för mycket pengar i rena förtjusningen över hur söta barn det finns nu för tiden?

När man helt plötsligt tycker det är lite piffigt med en scarf i halsen
just där blusen är så väldigt urringad.

Drar större storlek i skor(hur det nu kan komma sig)

Tycker att kvällens Rapport är jättebra och det enda egentligen sevärda på TV.
Kanske är det "pappavarning" på det, för det sa min pappa jämt.

När man tycker sig se fina silverstänk glittra i håret, men de andra i familjen tycker att det är grått.

osv osv i all oändlighet. Lite kul är det att vara i sin ålder! Man får ta det med ro och humor.Och skratta och skratta och skratta.
man skrattar alldeles för lite egentligen.