Att ha förmågan att vara glad när man är ledsen är en nåd.När ens hjärta brister av sorg och oro och man gläder sig ändå på insidan.Min glädje har jag i Gud. När det stormar och blåser när det gör alltför ont...Eller som idag. Någon dog som jag känner lite.Då är det en stor tröst att känna att glädjen i Gud har jag alltid.Förr kände jag aldrig så här utan jag gick helt upp i det som var svårt.Kanske har jag lärt mig skilja på saker och ting. Bara för att livet på jorden är sorg och bedrövelse så betyder det ju inte att glädjen i Gud är borta.

Jag hoppas på Dig Gud
Inte ska du låta mig vackla
Du sover inte
Du finns alltid bredvid mig
Du är trofast
Du är allt vad jag behöver
Överflödets Gud
Mera än nog
Jag älskar Dig

Igår åkte vi till Finnbacka i Dalarna. Det ligger åt Rättvikshållet till. Vi hälsade på Anders och Åsa Dunemyr, även om Åsa just åkt tillbaka till Stockholm med minsta David. Men vi fick tillfället att möta Anders mamma och det var ett glädjande möte. En sån underbar liten människa. Efter någon minuts samtal så kändes det som om vi känt varandra jämt. En supertrevlig kväll med hisnande sightseeing med Anders i bil (han backade nerför en jättebrant väg) och trevlig samvaro och en solig knottig kväll.

En del dagar blir bara perfekta.Igår var en sån. Inte för att jag var utan smärta, snarare tvärsom utan för att Gud gjorde så mycket i mig och för att vi fick möta så underbara människor.Vi åkte till Södermalmskyrkan i Stockholm för att träffa pastor Lennart och pastor Carolina en eftermiddag. Vi pratade och delade det vi hade på våra hjärtan med varandra och det var bara ljuvligt att sitta där och se dem och höra vad Gud gör och få känna deras glädje över att vi fanns där.Sen blev inte dagen bättre av ett matbesök i Uppsala på hemvägen på IKEA med yngstingen.Där träffade vi även en gammal vän(betoning på vän) med hans familj och vi pratade en stund.En person som jag saknade i många år efter sen han flyttade från byn.Så roligt att få möta hans fina fru och söta småflickor.

Jag har beslutat att följa Jesus (förra inlägget) Jag följer Korset och lämnar världen.Starka ord, javisst med för mig är det väldigt verkligt.Mitt jag är så sammanknippat med Honom så jag vet inte om det skulle gå att skilja. Utan Gud vill jag inte leva (utan Jesus) Jag klarar inte mig själv utan Hans kärlek och nåd över mitt liv. Han är min klippa den jag lutar mig på.Han är den som tröstar, helar och läker det som är sårat i mig.Jag är i ett bra beroende. Beroendet av Honom.

Hans röst har följt mig genom alla år. Jag hör verkligen Gud prata med mig och jag svarar Honom.Jag har min trygghet med mig var jag än är.Så jag blir kvar med dig Fader. Alltid

Jag har beslutat

Jag älskar att ha flickorna hemma. Deras grejor spridda över hela övervåningen, datorer och IPhones som ringer lite varstans. Kökssoffan alltid upptagen. Kakor och mjukt bröd försvinner med en väldig fart.Badrummet uppe som svämmar över av "tjejsaker".
Jag älskar det. Även om en liten del av mig även gillar ensamheten.
 Sonen flyttade till Bollnäs i veckan och blir inte hemma hos oss så mycket numera. Honom saknar jag. Hans oerhörda fantasi och knepiga stories över olika situationer, samt detta glada "Mamma" när han kommer in gegnom dörren.
Bettan blir hemma hela sommaren, Tesan två veckor efter sin operation. Vad det blir sen får vi se. Ni är älskade ni ungar...