"Because he lives I can face tomorrow" Tack älskade Jesus att jag kan få känna så. Jag förstår inte hur de som väljer ett liv utan dig bär sig åt.
Idag fick vi veta att min syster är sjuk och är på sjukhus. Först diagnosen stroke men sen vätska på lungorna och överallt. Hon är uppsvullen så vi kände inte igen henne när vi kom dit. Hon pratade sluddrigt och hade andningssvårigheter.
Fy så jobbigt för henne. Hon är flyttad till IVA nu på bevakning för hon är sämre.Hur kan man överleva att bli det i hennes situation det vet jag inte.

Och jag den ständiga lillasystern som alltid varit storasyster känner mig trängd och orolig.Först pappa sen mamma...nu är Ingmarie sjuk.Jag får lite svårt att hantera det.På något bakvänt sätt är jag så orolig för syrran så jag kommer in i sorgen efter mamma och pappa.

Men styrkan och kraften har jag i min Gud. "Inte skall han låta min fot vackla. Den som bevarar mig sover inte" Jag tröstar mig med det.

Idag har vi haft finfrämmande norrifrån.Per och Annelie samt Carina och Robert och deras tre pojkar.Vi kunde till och med sitta ute och fika i solen på altanen. Underbart väder idag.
Just nu är det mellanläge och planering inför kvällens Persmässa (som vi inte ska in på) Utan vi ska stå utanför, bjuda på kaffe och godis och sådär. Samt prata med folk som är det roligaste vi vet. Vi som församling vill erbjuda en stunds gemenskap och naturligtvis JESUS till edsbyborna.Väl mött ikväll eller imorgon.

Igår hade Håkan och jag en "Gävledag" Det har vi haft för oss många gånger förr att göra och syftet med hela resan är att hälsa på min kära morbror Sven och hans fru Lisbeth och numera Roger och Charlotte, Amandus och Alva.Det gjorde vi mestadel av tiden, men vi hann även in till stan så jag fick besöka Stor och Fin som öppnat där...Kläder kläder... Sen drog vi ut mot IKEA på Håkans inrådan... och köpte ett garderobsystem. Jag sprang in en sväng på Bokia  och sen blev det släkten i Verkebro. Till sist avslutades dagen vid Vretas i Trullsbo där jag sprungit och lekt som liten.Jag var tolv år när vi slutade vara där.
Min morfar gick bort tragiskt tyvärr. Men många minnen finns kvar och det kändes riktigt bra att stå på bron vid huset och känna doften...Även om det känns både och.  Jag fick en otroligt stark längtan efter både mamma, pappa och mormor och morfar när vi var där.

Jag blev i all hast kallad till Vängsbo. Svärmor mådde dåligt. Jag blev hämtad av dottern. Hon och vår andra dotter var hos dem. Jag ringde ambulansen när jag såg hur det var. En troligtvis TIA som verkade ha gått över då hon sen kom till sjukhuset.Men värt att kolla upp.Vi är glada att det inte var värre. Lilla svärmor så stapplig men envis...

Ibland är vår värld ingen trevlig plats att vara på.Jag tänker på den demonstration som Nordfront hade på Brotorget Bollnäs i lördags. Den fick mig att rysa och må fysiskt illa.Bara namnet på gruppen ger direkt associationer till ni vet vad...Världen är så ond. Flera har blivit våldtagna här i Hälsingland under veckan som gått. Det mesta skylls på invandrare. Jag tycker att det mesta ska skyllas på Kung Alkohol.Varför ska svensken vara så sprit och festberoende.Det medför bara att omdömet blir ett annat och man gör saker som man vanligtvis inte gör. För hur många människor går en vanlig vardag ut och våldtar någon.Utan sprit i kroppen...Nej antagligen inte många utan bara dem som kanske har fel på sin insida och inte har omdöme pga det.

Att skylla det mesta på invandrarna är inte heller OK.Och det gör vi alltför ofta i Sverige. Vår son är afghan och jag blir riktigt rädd när jag hör all denna fientlighet gentemot invandrare. En del människor förutsätter oxå att all kriminalitet står invandrarna för.Jag håller med om att det är så till en del, men absolut inte allt. Sen ska man även fundera på varför människor gör som de gör.En del av dessa ex flyktingbarn har varit med om saker som vi inte ens har på kartan. Vår son är en lugn och go kille, men jag är rädd att han kanske är på fel plats i fel tid och råkar ut för något hemskt.

Rest In You - Hillsong

Igår hade vi som församling gudstjänst uppe i Norsbo på Mittjasvallen.Vi var inbjudna av Lars Mittjas som ville att vi skulle komma.Katrin och jag sjöng och försökte desperat hålla reda på våra papper i blåsten... Martin sjöng. Han gör det bra den killen. Han kom av sig men kör vidare ändå.Han är ett friskt liv  bland oss.Håkan predikade om den förlorade sonen och sen sjöng vi lite sommarpsalmer.Ja sen fikade vi.
På kvällen kom en gammal vän över som numera inte bor i vår by men har anknytning hit.Den mannen kan prata han....Men är hur go och trevlig som helst.

Idag söndag är det lugnet som råder hos Holmstens. Bettan häckar som vanligt vid sin dator och jag försöker deperat hålla mig vaken...Det är regntunga skyar ute. Mörkt och konstigt på något stt.Även ett rejält skyfall har vi fått uppleva.Håkan upplevde det speciellt för han var ute då för att kika till kossorna...

Porslinsmuseet i Alfta.
En helt trolig plats om man gillar porslin.Jag åkte dit idag tillsammans med svägerskan Maria och där träffade vi även på Eggers/Jonssons.Det blev en nostalgi-vandring för min del, då jag såg allt porslin.Viss delar hade jag sett hela min barndom och det kändes faktiskt i mitt hjärta så jag såg exakt de kaffekoppar som mamma och pappa drack kaffe på maten ur...Igenkännandets glädje blandat med tårar.Ibland visst stunder kan jag längta så väldigt efter mamma och pappa.Jag hade velat prata med dem. ge dem en varsin kram och bara vara i närheten.

Min stora tröst är ju att de finns hemma hos Gud och är fullkomligt friska och inte dementa alls. De lider inte av någonting utan får vara med Jesus.Det unnar jag dem, visst. Det är bara det att min längtan svämmar över ibland.

Hur ska jag orka

Eller ens vilja

Leva ett liv

så förföljt av smärta

Det skriker på min

insida

Gud var är Du

Men jag vet oxå

att det fortfarande

är sant "I mina sår
är du helad"
Och blodets kraft
är nog för mig
Hela livet igenom

Det är bara det

att jag blir trött

Trött på att kämpa

Trött på att gråta
När det gör ont

Så jag vill bara bort...

Men kämpa och kämpa

Nej det behöver jag

inte heller

Jag kan vila hos Dig

I Dig hämtar jag kraft

Hjälp mig Gud att inte

glömma Dig

Det är så förtvivlat lätt
att göra det.

Igår hade vi en supertrevlig dag med vår församling med många fler. Vi grillade i vår trädgård och umgicks. Hur mysigt som helst.Lachen förgyllde det hela med sin tipsrunda förstås. Regnet uteblev och det åskade inte ens...
Solen sken ibland ner på oss i vårat partytält. En underbar dag helt enkelt. Just det våran Martin Eliasson sjöng oxå. Han är så duktig den killen. Alltid redo.

Idag (söndag) var vi på Salemkyrkan för att lyssna till gulliga Joy som predikade.Hon var jätteduktig och det var så kul att höra henne.
Under eftermiddagen har regnet stått som spön i backen (vilket uttryck) Men det är skönt att lyssna på när man ska sova så det blir det nog snart. En kopp te först bara.

Idag har jag passat på att tvätta lakan. Solen och vinden samarbetade med mig så jag fick mycket torrt.Äldsta dottern gör ett helgbesök i Uppsala så jag har varit hemma här med mig själv och djuren hela dagen. Amos har följt mig som en liten hund och fåren har bäat när de sett mig. Även kossorna som går bredvid trädgården har höjt upp sina stämmor ibland.En riktigt mysig känsla faktiskt att prata med djuren.

Vad är mod?

Att konfrontera drakarna
Övervinna hindren
Förstå riskerna
Verkligen leva
Alltid hoppas
Gå hela vägen
Och förvänta sig det bästa

Nyss hittade jag en lite trastunge i vår trädgård. Den satt blickstilla fast jag rörde mig bredvid den. Jag tänkte att här blir den inte långlivad med tre jägare (katter) boendes i huset. Mycket riktigt kom Amos sättandes. Fast han missade fågeln på en meters avstånd och sattte sig bland tvätten jag skulle hänga i stället. Men katten Cesar missar inget och sen kom han...Först hoppsprang den stackars fågeln (säkert skadad) sen sprang jag efter för att hinna få undan fågeln. Sist Cesar som nu jagade mig istället.Men fågeln klarade sig...hittils.

Vikt och Bilnostalgi

Först av allt.Javisst försöker jag gå ned i vikt.Det går väldigt sakta men säkert framåt.
Ni vet man får så många frågor och kommentarer ibland som man inte vill ska fasta i en, men de gör de. De sitter som tuggummi under skon... "Hur kan du blivit så tjock osv...Då undrar jag faktiskt på allvar hur det är med uppfostran och artighet...Jag vill väl inte vara tjock heller!
Nog om det och Gud välsigne er alla....

Det jag egentligen skulle skriva om var vår gamla bil som numera inte är våran. GammelAudin...en -88 brunmetallic Avant som vi älskade. När vi i familjen ser denna bil blir vi alla lika lyriska och sen går vi igång och minns allt möjligt.Flickorna minns badresorna med Gottfrid (en uppblåsbar krokodil) och vi minns isättandet av barnstolar, utflykter osv. Samt inga lagningar. Tänk vad denna bil gick bra.
Jag har mött den körd av en äldre man nu två gånger på samma klockslag mellan Alfta och Edsbyn så den finns i kommunen iallafall. Vi älskar dig gamla bil.Lev väl.

Idag är det Psykologen i Bollnäs igen. Det är som att vrida om en kniv varje gång vi pratar, men det känns nyttigt. Som att gå till tandläkaren. man vet att det blir bättre sen.Så jag tackar Gud för min psykolog som hjälper mig reda upp mitt trassliga innersta. Gå inte omkring med såna saker länge som jag gjort utan sök hjälp. Jag önskar att jag fått den redan som liten så kanske mitt liv sett annorlunda ut.
Men det är aldrig för sent att ha en bra barndom som någon sa. (tror att det var Mark Levengood)
Det blir även besök på Åhlens, Helins Bok och KappAhl.Hoppas de sistnämda har jeans åt mig för det är jeanskris här.
Blessings from me/A-L