Lördagen började tragiskt. Ett stort flerfamiljshus i byn brann ned och många familjer blev hemlösa.Vi erbjöd oss via FB att ge husrum och idag samlar Smyrna in kläder, möbler osv till behövande. Så hemskt vilken fasa att förlora precis allt, även om alla människor klarade sig.

Sen kom familjen Holmgren från Segersta hit och vi åt och pratade åt och pratade. Väldigt trevligt att lära känna nya människor. Ja Gunnar och jag gick i samma klass vid Stigslunds skola i Gävle, men vi kände inte varandra speciellt bra på den tiden.
En både tragisk och trevlig dag. Till det mer roliga för egen del är att jag köpt penseer och planterat ute. Så vårlikt och härligt det blir.

Du ska heta Homsom

Igår var vi hela församlingen till Bollnäs Bibelcenter. Det är alltid så kul att vara där och numera känner vi oss väldigt hemma med dem.
Idag har jag varit på rtg på händer och fötter så får vi se vad det visar. Ont har jag väldeliga i fingrar och tår, men det som jag br på insidan är större. Kunskapen om kraften i Jesu blod. Samt för mig den oerhört dyrbara tron jag har på min Gud.
Efter sjukhuset tog jag mig en sväng på stan. Ett par stretch-jeans, en t-shirt och en sjal samt böcker inköptes. Nu klarar jag mig ett tag. Jag är en jeanslady.Jag har nästan alltid jeans och trivs med det. Med en fin tunika till så blir det jättefint.
Sen när jag gick över torget så var det blomsterförsäljning där. Hur mycket fina penseer som helst.Men då hade jag inga fler händer att kunna äbra i så det fick vara. Men det var fint att titta på. Alla möjliga färger så jag passade på att vila mig och bara njöt av färgprakten.

En lite rolig episod hände på sjukhuset. Den som ropade upp mig på rtg-avdelningen var en invandrare (man) Han gick fram och tillbaka i korridoren och skrek ungefär Homsom Homsom och jag kunde omöjligt tro det var jag. Men till slut registrerade min gärna det hela och jag reste mig upp. Är du Homsom sa han glatt? Nej men Holmsten sa jag. Du ska heta Homsom sa han. Men det gör jag inte sa jag.Men till slut enades vi om Holmsten som tur var. Sen frågade han mig när vi gick om jag hade "illa hörsel" oxå vilket jag nekade till. (Jag hade ju inte svarat.) Jag sa med ett vackert leende att han hade sluddrat på rösten så jag inte hade hört...han skrattade...jag inte höra illa. Jag micke bra sa han och försvann in i salen på rtg. Han var en väldigt glad och vänlig människa trots våra språkförbistringar.

Häromkvällen roade jag Håkan med att berätta om hur jag kände inför tysta retreater. Jag har länge drömt om att få tillbringa en helg på en sån. Men så kom jag på att hur gör man om man ex får slut på toalettpapper på sin toalett, får man fråga då? Eller hur gör man. Om man får en en spindel på sitt rum och inte vågar ta bort den. Kan man lösa det med teckenspråk kanske? Men det är ju oxå en form av kommunikation...Till slut var Håkan tvungen att skratta när han kunde se mig framför sig komma till retreaten med toarullar, och en stooor flugsmälla till alla spindlar som eventuellt skulle kunna dyka upp.
Jaja lite oseriöst skrivet kanske, men det var så jag tänkte. Tysta retreater tror jag är nyttiga för då får man stanna och möta sig själv och verkligen få lyssna till vad Gud säger.

Så någon gång blir det (med toapapper och flugsmälla i packningen)

Livskvalite...för många människor är det resor och upplevelser i främmande kulturer och BungyJump.Jag kom till denna värld så långt från detta som möjligt.Jag kan väl kanske jämföras med tjuren Ferdinands luktande på de eviga blommorna under korkeken.Jag älskar att sitta på bron ute. Så fort det bara går så ska jag sitta där med en kopp te och läsa med Dayton och katterna nedanför i gräset.Vet ni fåglarna sjunger som högst om våren och speciellt högt är det här runt vårat hus. Det brukar bli öronbedövande framemot sommaren, men nu är det precis lagom.Jag sitter där och blundar och lyssnar på alla ljud som är mina på något sätt. Något som jag känner trygghet I bambuspelets rasslande i den svaga viden och lammens bräkande...Livet ä r här och nu!






.

Vi skulle bara in en sväng...

Idag skulle vi en snabb sväng på Erikshjälpen och där fastnade vi länge. Mycket på grund av att Håkan träffade någon han kunde diskutera andliga frågor med (tänk att man valde en man så lik sin egen pappa liksom) Jag köpte en bok och två muggar och sen åkte vi och tittade på där nya Erikshjälpen ska ligga i framtiden. Jaha sen fick vi för oss att vi skulle till Mediastudion. Väl där så fick vi bra pris på en dator som hade allt vi behövde så vi slog till. Ny dator...härligt!
Middag blev våfflor-det är ju det jag säger. Vi blir det nya paret Sally och Arne(svärföräldrarna) där hos dem äter man alltid våfflor på lördagar.Men gott ibland, det är det.

Om det nu finns någon läsare alls av denna blogg så oroar jag mig för att jag ska uppfattas som lite hård och hurtig när det gäller min tro. Det är inte alls så jag är. Men min tro på Gud har följt mig (och jag den) sen mina tidiga barna-år.Jag var bara tre år första gången jag böjde mina knän vid min säng och bad till den Gud jag anade någonstans.Sen har det varit vi.Vid trettio år tog jag ett nytt beslut att vandra min väg tillsammans med Honom och vi är oskiljbara. Men livet går ju förstås upp och ned och numera har jag lärt mig att vända mig till min Gud för att få ny kraft och styrka. För visst är det frestande att klara sig själv...
Det finns oerhört mycket smärta i mitt liv, men jag väljer oftast att inte skriva om de stunderna för jag tycker då att jag upphöjer det som gör ont.Det finns det som är vackrare att skriva om.
Mjuka gosiga lamm, morgonljuset, fåglarnas kvitter...

Blessings/AnnaLena

Vår församling har i påsk-helgen undervisning om vad Jesu blod betyder i våra liv. Idag undervisade jag.Underbart. Så härligt det är att få ge ut Guds Ord och försöka visa på det som upplyfter och upprättar människor. Jag älskar det.
Det finns inget starkare än blodet från Jesu kropp. Det finns inget som kan mäta sig med den kärlek som Gud visade när Jesus fick plågas ihjäl för oss.
Tack Jesus för att du dog och uppstod och gav oss det eviga livet, hälsan och befrielsen. Ja men du är väl sjuk säger du kanske...Men jag erkänner aldrig det som min identitet och jag försöker tala om det så lite som möjligt. Min riktiga identitet är i Honom. Hos min Gud som jag älskar och ärar över allt annat.

Jag har en orubblig tro på min Gud och Fader.Att Han hör mig även när inte jag hör Honom. Att när jag känner mig svag då jag är stark i Honom. Ingenting som kan hända mig kan få mig att tvivla på Gud. Men om du blir hotad till livet säger du kanske.När någon ber dig avsäga dig din tro för att få leva. Ja då väljer jag min Far in i evigheten. Jag är inte alls stöddig nu och jag skriver med bävan i mitt hjärta. Men om jag ägde allt men inte Jesus...vore livet värt att leva då? Nej ett liv utan min Far är inget liv.

Mitt liv är inte de stora segrarnas utan snarare den tuffa prövningens. Jag gråter, skriker och skäller på Gud när det är som värst. Då hör jag den stilla stämman som jag lärt mig älska:
Jag finns ju här min dotter. Jag överger dig inte.
Så- livet med Gud är det bästa man kan leva.

Hillsong - Oceans Will Part - With Subtitles/Lyrics