Svarta byxor

Idag köpte jag äntligen ett par svarta byxor att ha på begravningen. En sorts skjorta blev det oxå men den ska jag inte ha imorgon...Det ska kännas skönt imorgon kväll då det här är över...

En dag av minnen

En dag av minnen
Skålar fotografier
ljusstakar
en kofta jag glömt fanns...
Doften av dig
finns kvar mamma
Så jag gömmer den
och tar fram den sen...
När jag vill minnas dig
som du var
innan sjukdomen tog dig...

Var är du?

Nyss var vi i din lägenhet mamma
kartonger och saker överalt.
Jag vet inte hur jag ska klara
det här.
Är det meningen att jag ska
leva utan dig nu?
Aldrig mer få vara glad med dig
vara sur på dig
gnälla och klaga
sucka?

Är du långt borta mamma
Du som vet
Mamma var är du?

***

Huvudvärk..........................
Behöver väl inte säga mer....

Den gnagande råttan...

Huvudvärken gnager så det går hål någonstans känns det som.Isåfall blir det väl huvudet som ligger närmast till hands...Jag föreställer mig och har alltid gjort min migrän som en råtta som äter och smaskar på insidan av mitt huvud. Fy...
Efter Treo och Imigran är det nu en tagg kvar som ilar till emellanåt bara. Typ liten råtta?

Jag måste tvungen bli bra oxå för ikväll är det ungdomssamling och jag ska baka en tårta hade jag tänkt. En lättgjord visserligen men ändå...Får väl dumpa imig fler Treo kanske...Eller föresten..Gud gör något!!!!!!!!

Nu är både biljetter och boende klart till vår semesternas semester. Seattle here we come...Den 14 dec....Härligt amerikansk jul.............................

Vit kista och mättade höstfärger....

Du skulle se mamma
blommorna du får på din
vita kista..
Mättade höstfärger
brunt, vinrött och lite grönt.
Grå kvistar och orange ljus
Jag tror du skulle ha tyckt om den
Jag vill att du ska ha det bästa
och det tycker jag
det här är...

Ditt liv packas ihop mamma

Jag ska bara försöka leva
så gott det går
i smärtan sorgen
men oxå lättnaden
att du nu inte lider mer

Idag ska jag plocka ihop
ditt liv mamma...
Rensa bland fotografier
kläder, smutsiga saker
och andras saker
som du stulit
hos andra boende...

En säck att slänga
en för "ge bort"
En kartong för minnen
till mig och familjen
Ditt liv packas ihop
nu mamma
Är du med mig idag
när jag ska till din lägenhet?
Jag behöver nog det.

Du mamma
Om du träffat pappa så hälsa
från mig...Jag älskar er båda

AnnaLena

Arga katten

Snutten ska idmärkas idag.

Han är nu instängd i ett rum och är högljudad..

Han gillar inte det här...

Inte här längre

Du är inte här

Du har gått iväg

till en plats

där solen lyser

Där glädjen strålar

inifrån och ut

Alla är tillfreds

ont och mörker

finns inte längre...

Är du frisk nu mamma

och kan ha ro i själen

Jag unnar dig det

men smärtan och saknaden

skär som knivar

river och sliter...

Men Mamma vi ses en gång

så gläds vi tillsammans

skrattar som förr åt samma skämt

tittar på blommor och

lagar god mat

Du bakar dina kakor

och jag provsmakar

och får som vanligt en påse

med hem...

Visst gör vi det mamma?

AnnaLena

Mamma ligger nu på det yttersta. Hon är ett skelett utan kött. En lunginflammation har tillstött och nu orkar hon inte mer. Men livet i henne är ändå så segt... Hon andas stötvis och spärrar upp ögonen i ångest.
Där emellan så sover hon eller halvdvalar...Ögonen är vända ut och in.
Jag är hos henne så ofta jag kan men inte hela tiden...Det orkar jag inte. Efteråt så ska jag ju orka med allt.Begravning osv...All kontakt med anhöriga och släkt...

Det är gräsligt att det ska bli såhär. För mig känns det outhärdligt att det är mamma som ligger där i sängen...Det är inte min mamma utan en annan tant!
Men när Jesus tar hem henne så är hon framme...Hon är på väg över men det tar tid. Hon får träffa förhoppningsvis se som gått före...Det unnar jag henne. Det är bara det att jag saknar henne så...

Framme hos Gud

Framme hos Jesus
hemma hos Gud
Vila nu mamma
och var trygg där du är

Vi som är kvar
kan bara tacka
för allt du gett
och allt du gjort
Du levde jämt för andra
i både smått och stort.

Flitiga händer får nu vila
orolig själ får frid
Sov nu mamma
hos Jesus
Vi möts igen
när det är vår tid...

Gå före du mamma

Lilla mamma
Jag önskar så
att jag kunde göra något
Men jag kan tyvärr
bara titta på...
När du tynar bort
bit för bit
Du är på väg
mot evigheten
Och dit kan bara
gå ensam
Gå du mamma...
I Din tid

Allt har sin tid..
även att se evigheten
i ögonen.
Kasta dig ut nu mamma
och gå in i friden...
Så när det är min tid
så kommer jag efter...

Jag har så mycket kvar
så många stigar att hitta
så många stenar att vända på
så många hinder att ta mig över
så mycket glädje att få.

Men en gång ses vi mamma
Hos Jesus, hemma hos Gud...
Gå före du mamma
så kommer jag efter

Frusterande taggar....och sammansmälta fotsteg

Frustrerande taggar
brer ut sig på insidan
Det sticks och jag
skyggar för smärtan
och den fuktiga dimman
som liknar ångesten.
Jag vill tränga igenom
det mjölkvita dimmiga
som är ivägen
som är ivägen för friheten
Den ser jag någonstans
men den är för långt borta
för att kännas
För långt borta för att märkas.
Ensam går jag min väg..

Gud jag ropar till dig
och jag vet att Du ska svara mig.
Du hör mina ord
Du gör mitt mörker ljust...
Mina fotsteg smälter
samman med dina, då vi
forcerar dimman tillsammans.
På andra sidan skymtar
ljuset och grinden till friheten
Våra fotsteg går dit...
och vi är där....

Kan ändå inget göra...

Lilla mamma
en sån tur du hade
inga brutna ben
ingen stroke
Bara hjärnskakning
och diffus smärta
i höfter och ben...
Och du som inte
kan säga hur ont det gör
Eller hur tacksam du var
när jag kom till sjukhuset.
Men du behöver inte säga
något alls mamma
Jag älskar dig
och jag vet att du
älskar mig.
Det får räcka...
Vi kan ändå inget göra....

Min egen Billyhörna...

Nu har jag äntligen min hörna... Den har varit efterlängtad.
Vi satte ihop två Billy i ett tomt hörn av rummet där jag placerade
de flesta av mina böcker...massor... Ett litet bord och min kära gungstol.
En fin duk och en ljuslykta fullborde verket.
Det är bara min hörna där jag kan dra mig tillbaka för att läsa och lyssna på musik...
Underbart..

Sömn du är...

Tröttheten sprider sig
Jag är inlindad
i bomull.
Värken är skymd
av tabletternas dimma...
Ett uppehåll...
en paus från helvetet...
gör att jag drar
täcket över huvudet
och lugnt somnar om...

Sömn-du är välkommen

Glittrande silver och enkla vardagsord

Frosten kom inatt..
det blev sådär isigt
på åkrarna.
Gräset fick silversmycken
som solen glittrade i
senare

_______________________________

Ibland tänker jag
att idag ska jag kommentera världsläget
aktier och såpa-skådisars liv på min blogg...
Men det blir aldrig så viktigt för mig...
Från mitt fönster syns inte omvärlden...
så mycket
Där är känslan det tydliga
tankar och ord
Jag försöker färglägga
med enkla vardags meningar
det som händer på insidan...