I min Gud har jag min tillflykt
Honom litar jag på
Jag har lämnat mitt liv åt Honom
jag andas igenom Hans nåd
Han ger mig allt
han vet vad jag behöver
Han är Gud, inget fattas mig
som en örn jag lyfter
seglar över
De moln jag tycker hindrat mig

I Hans kärlek
kan jag sväva
Som en örn
och få nya perspektiv
Jag ser längre
jag ser högre
Jag lever och är fri.


Den här sången skrev jag för några år sen och satte musik till.Ett enkelt ackordackompanjemang.Sången tilltalar mitt innersta och jag jämför mig med en örn. Vilken känsla av frihet att sväva högt högt och följa med uppvindarna högre och högre.Just här är det ointressant att örnen er ett rovdjur. Här är det friheten som man ska se.

Gud är trofast så ljöd sången
bland Guds folk i forna dar
Samma sång från tid förgången
tonar ännu lika klar
gud är trofast och det räcker
ända in i himmelen
Gud är trofast Gud är trofast
sjung det om och om igen

Den här sången går jag ofta och småsjunger på.Jag tycker så mycket om den musikaliskt
men naturlgtvis är det texten som är den klaraste stjärnan.
Gud är trofast.Även om det händer saker och man som människa kan tycka att Han
inte alls är trofast, så är Gud det. Han sviker aldrig, förändrar sig inte, ljuger inte, ångrar sig inte.

Tänk att ha en person vid sidan av som är trofast. Fast i tro, trofast....

Det är då skönt att veta att man alltid har full backup från Gud och hela himmelen.Det vore inte mycket av mig annars. En spillra och en skärva lösryckt ur sitt sammanhang.
Jag har gräslig tandvärk. En tand är jättetrasig och det lär väl bli "ta bort" imorgon antar jag. Sedan är det en rotfylld typ med en fin vit krona som gör ONT! Det värker långt långt in i käken så fort jag dricker eller äter något. Låt mig gissa: tandinfektion, för jag har feber oxå. Jag ska hasa mig in på Folktandvården och kräva att de drar ut alla mina tänder så slipper jag träffa dem någe mer...(tänderna menar jag)

Igår flyttade goaFreja in här. En helmysig engelsk springer spaniel som är fyra år. Än så länge äger svägerskan henne men jag hoppas att hon ska stanna hos mig för alltid. Bara på ett dygn har jag lärt mig älska denna söta varelse.Men slug är hon...Hon testar mig för att se hur långt hon får gå när det gäller soffor och sängar.
Reglerna är att kökssoffan har hon tillgång till och soffan i vårat sovrum, men inte skinnmöblerna i finrummet och inte någon säng alls. Fjäsk tycker Dayton som aldrig någonsin ens fått hoppa upp i en säng eller soffa...

Jag tar sällan med min kamera när vi är utepå Dayton och jag.Jag har upptäckt att jag missar mycket av naturens skönhet då jag ständigt letar motiv. Annars är jag en glad amatörfotograf till eget behov. Det är avslappnande att bara gå och ta i alla fina höstfärger. Alla löv som skiftar i grön-gul-orange-vinrött.Vilken färgpalett så skön att se på. Sen finns det höstdofter. Har du tänkt på hur det doftar en höst. Säkert olika på vara man är och befinner sig, men här på Bro-Erskes så är det hög frisk klar doft av vått gräs, plommonen bakom altanen, doften av traktorer, doften av kall får-ull och lite dynga oxå. Inte så lite heller periodvis. Men härligt är det.Man känner livet pulsera genonom årstiderna. Man brukar säga att var årstid har sin charm och det har den helt klart.Men för mig ligger hösten som nummer ett.
Man kan även dricka en kopp te och sita under en filt med en bok.Mysigt.

Just nu känner jag såhär: Jag älskar det liv jag lever.Tack Gud för det.

Det är lite av deppardag idag. Men jag låter inte det ta över helt.Men tankarna skär igenom hjärtat ibland och det gör riktigt ont och klumpen i magen växer... Men jag litar på min Gud att Han aldrig överger. Det Han har sagt det står kvar.Jag är så tacksam till honom för att han tror på mig trots att Han vet precis vem jag är.
Jag föreställer mig att jag kryper upp i Hans famn och han lägger sina armar runt mig, jag lutar huvudet mot Honom och där är jag trygg.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mina känslor efter helgen. Kanske såhär...
Trots smärta i fingrar och tår, panikångest och svettningar och trängsel, sömnsvårigheter med mera så var helgen alldeles alldeles underbar. Det är alltid så att det är värt att få vara på Södermalmskyrkan, höra undervisning och få träffa sina vänner igen. Den diamanten är större än vilken smärta som helst.
Men visst grät jag.Tankar kommer och går, minnesbilder fladdrar förbi på insidan.Ångestklumpen i magen...Men det gick. Jag var där och det är jag glad för nu. Hinder i livet är till för att övervinnas.

"Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga...
han säger. I Honom har jag min tillflykt" (fritt översatt av mig och mitt lite dåliga minne)Men det är sant. Min Gud är bara god och han älskar mig.Det är jag säker på.