Det stör mig när man talar illa om varandra.
När man gottar sig i andras olyckliga omständigheter.
Då man borde säga till varandra...
vi borde be...
Men det blir det skvaller och snack av allt.
Alla gör vi felval men andras märks mest.
Naturligtvis...
För vem är som felfriast?
Jag kan inte låta bli att tänka på de stackars
barnen i Knutby.
Hur många böner har vi kostat på dem...
Istället ägnar vi tid åt att försäkra
varandra om och om igen våra ståndpunkter
då det gäller den sekten...
Jag tror att Gud lider då vi inte tar hand
om varandra...
Vi kunde ialla fall be?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar