Frusterande taggar....och sammansmälta fotsteg

Frustrerande taggar
brer ut sig på insidan
Det sticks och jag
skyggar för smärtan
och den fuktiga dimman
som liknar ångesten.
Jag vill tränga igenom
det mjölkvita dimmiga
som är ivägen
som är ivägen för friheten
Den ser jag någonstans
men den är för långt borta
för att kännas
För långt borta för att märkas.
Ensam går jag min väg..

Gud jag ropar till dig
och jag vet att Du ska svara mig.
Du hör mina ord
Du gör mitt mörker ljust...
Mina fotsteg smälter
samman med dina, då vi
forcerar dimman tillsammans.
På andra sidan skymtar
ljuset och grinden till friheten
Våra fotsteg går dit...
och vi är där....