Ni vet man får så många frågor och kommentarer ibland som man inte vill ska fasta i en, men de gör de. De sitter som tuggummi under skon... "Hur kan du blivit så tjock osv...Då undrar jag faktiskt på allvar hur det är med uppfostran och artighet...Jag vill väl inte vara tjock heller!
Nog om det och Gud välsigne er alla....
Det jag egentligen skulle skriva om var vår gamla bil som numera inte är våran. GammelAudin...en -88 brunmetallic Avant som vi älskade. När vi i familjen ser denna bil blir vi alla lika lyriska och sen går vi igång och minns allt möjligt.Flickorna minns badresorna med Gottfrid (en uppblåsbar krokodil) och vi minns isättandet av barnstolar, utflykter osv. Samt inga lagningar. Tänk vad denna bil gick bra.
Jag har mött den körd av en äldre man nu två gånger på samma klockslag mellan Alfta och Edsbyn så den finns i kommunen iallafall. Vi älskar dig gamla bil.Lev väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar