En helt trolig plats om man gillar porslin.Jag åkte dit idag tillsammans med svägerskan Maria och där träffade vi även på Eggers/Jonssons.Det blev en nostalgi-vandring för min del, då jag såg allt porslin.Viss delar hade jag sett hela min barndom och det kändes faktiskt i mitt hjärta så jag såg exakt de kaffekoppar som mamma och pappa drack kaffe på maten ur...Igenkännandets glädje blandat med tårar.Ibland visst stunder kan jag längta så väldigt efter mamma och pappa.Jag hade velat prata med dem. ge dem en varsin kram och bara vara i närheten.
Min stora tröst är ju att de finns hemma hos Gud och är fullkomligt friska och inte dementa alls. De lider inte av någonting utan får vara med Jesus.Det unnar jag dem, visst. Det är bara det att min längtan svämmar över ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar