Våra kossor får ibland för sig att aldrig sluta råma liksom. Kanske någon kvävd hostning emellan och så drar de igång igen. Oftast är det vår Bamse tjur som leder ligan. En granne sa för något år sen att våra kossor hördes ned till byn och det kan vara möjligt.Just denna tjur vi har nu är annars en lugn personlighet. Han bara står under häggen och bearbetar dess stam med kroppen så man tror barken ska flyga. Jag bara väntar på att han ska sätta sig oxå. Bamsen under häggen. Den kanske man kunde flika in på julafton där strax efter Ferdinand! Eller kanske före.

Men någon gång händer det att Bamsen stör sig på något. En ko går kanske förbi honom på fel sätt, eller en kalv står för nära. Då blir han arg, häver upp trumpetandet och går till attack.Skrapar med framhovarna så jorde och gräs ryker. Sen blir han lugn som vanligt. Så det är bäst att umgås med honom inifrån trädgårdens trygghet. Det är två stängsel emellan så det är lugnt som de yngre säger.

Lite Ko-filosofi såhär på kvällskvisten. Muuuu på er