Jag gör som jag alltid gjort. Jag går ut och sätter mig bland fåren. Just idag blev jag xtra populär för jag hade lite torrt bröd med mig och delade ut. Signe som är min speciella lilla gullunge klämde sig fram och skulle ha allt. men det blev någorlunda rättvist fördelat.
Sen satte jag mig på en sten och bara var.Nollställde tanken och bara njöt.Tuggandet av får som idisslar är lugnande.Fåglar kvittrade och jag hörde bofinken för första gången i år. Jag kände att det var en helig stund på något sätt som jag vill ge Gud äran för. Jag som är en del av Hans skapelse satt mitt i den och bara njöt.
Gud är så stor. Och det kommer alltid en vår både i det jordiska och andliga. Gud är min trygghet, vem tar hand om mig som Han gör?
Det skojas ofta om att man blir äldre och hur det känns med rynkor överflödskilon osv. Men jag trivs med mig. I Gud är jag trygg och det är viktigast. Min ande är fräsch och strålar av liv! All är till min Far.