
Så idag hände det som jag många gånger funderat över, typ det som jag fruktade kom över mig!Hur fel som helst.
En person i min närhet sa något som bara skar rätt in i mitt hjärta.Det har inte med personen ifråga att göra utan min reaktion. Ämnet var något som plågat mig sen alltid. Utanförskap och övergivenhet.
Jag bara grät och tyckte förtvivlat synd om mig själv...Jag blev hemma ensam efter ett tag och ställde mig vid synten. Mina händer på tangenterna och så sjöng jag från djupet av mig.
"Så jag längtar efter din ande, så jag längtar efter Ditt regn" En annan strof går "Bara Du kan mätta min längtan. Bara Du Helige Ande."
Smärtan sjönk undan och jag tackade Jesus för blodet. Det levande blodet som jag kan använda på alla områden i mitt liv och jag bara vet att jag har seger över omständigheter jag möter.
Jag älskar Dig Jesus så oerhört mycket.
Du mitt allt!