Nu är jag två tänder plus i munnen (ovant) och x antal tusenlappar fattigare. Det är fruktansvärt dyrt med dessa kronor. Sen är det inte färdigt med det heller, utan jag ska få delvis lösgom nere.Den ska fästas i kronorna. Det kommer inte att synas. Bara kännas antagligen. Jag vet hur pappa var när han gjorde sig nya löständer i 60 års present. Han tappade dem en gång då han var uppe och vittnade på möte. Men det som skämdes var mamma. Inte pappa inte. Han visste nog inte vad det var?
Men mina kan jag inte tappa för de sitter fast på ett annat sätt.Mamma fick löständer efter 20 år ungefär,likaså pappa.Syrran har oxå dåliga tänder. Jag tror det är arvsanlag för jag sköter mina tänder minituöst och ändå trasar de sönder.
Annars saknar jag Maja jättemycket. Hennes trampande när man skulle sova. Hennes snusande i mitt öra...Det spelar mindre roll att vi har två katter till och en hund. Varje katt är så speciell. Mitt hjärta går nästan sönder när jag tänker på att jag aldrig få se henne mer...
Många säger...bara en katt... För mig är det inte bara. Ibland tror jag kärleken till mina djur är starkare än till människor. Nästan.
2 kommentarer:
Sorg är individuell och unik för varje vän vi mister.
Det finns lika många reaktioner på en förlust som det finns människor o djur.
Det går därför inte att beskriva
hur en normal känslomässig reaktion vid en förlust ser ut.
Hur många sorger vi än möter så blir den aldrig likt en tidigare eller kommande.
för det är den vi förlorat som har en unik prägel som vi saknar och aldrig mer får uppleva.
Det enda vi kan göra är att känna tacksamhet att fått upplevt och fått levt en stund på jorden tillsammans med sin älskade förlorade vän.
varma kramar /Birgitta
Fint skrivet och så sant.
Skicka en kommentar