Vaknar och känner olidlig smärta från nacke och rygg. Ena armen kan jag knappt röra. Jag funderar på att kanske jag kan ge upp? Åtminstone lite då Gud.
men så hör jag Guds hejaklack. Ibland undrar jag om änglarna bor hos oss. Ge inte upp, prisa Herren vår Gud. Han är trofast även idag. Hans nåd räcker...
Sången finns någonstans inom mig. Den hjälper och jag tar mig försiktigt ur sängen ivrigt påhejad av Guds hejaklack!
Ja då så är jag uppe.Kaffet är bryggt, min lyckomorgon. Tck Håkan.Diskmaskinen är full...Varför är det ALLTID jag som märker den? Negativa tankar försöker genast dra ner mig. Men jag spjärnar emot genom att nynna på en gammal lovsång...
Mitt hjärta är fyllt av lovsång till dig osv...
Två av ungdomarna hörs på övervåningen så jag tar min kopp kaffe och drar mig in till mitt. Dator, bibel en bok av pastor Caesar och morgonen är räddad.
Idag ska vi paketera kalvkött på förmiddagen. Kl 14 ska Dayton trimmas hos Kats and Dogs.Hans matte klippte sig igår så nu är det dags för honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner igen det där om att ge upp lite i alla fall. Men egentligen vad hjälper det och vem gynnar det. Nya tag och Fröjd i Herren är vår starkhet. Förstår att du behövs på mornarna. Vi möts ändå i bönen. Kram o ha en välsignad dag.
Skicka en kommentar