tisdag 22 september 2009

Någon tanke

Tidigt om morgonen söker jag Dig
Du är min klippa min räddning
Jag är den som vilar under
den allsmäktiges skugga
Din nåd är mig nog


Jag har mina begränsningar, alla har vi vårt att dras med...Något som man ofta får höra.Visst helt klart är det så att allas vår upplevelse av våra tillkortakommanden
är subjektiva. Vi ska inte döma varandra men hjälpa och stötta.
Vad vore vi själva utan Hans nåd? Jo ute med oss...
Därför ska vi be Gud om kärlek till vår nästa. Kärlek som går över
allt vi förstår.Vi ska lägga fram våra önskningar inför Gud så besvarar han dem.
Håll upp människor i bön. Vaka över dem i bön. Åberopa Jesu blod för deras liv
och du får se förändringar.
Bär varandras bördor...och ge dem till Herren för Hans ok är milt och Hans börda är lätt.
Och prisa Herren för att han är god. Bara goda gåvor kommer ifrån Honom.Hans nåd är ny varje morgon och stor är Hans trofasthet.
Amen

1 kommentar:

Carin sa...

Fint skrivet - som alltid! Det är upplyftande att läsa i din blogg, tycker jag. Kram till dej från mej. Var välsignad!