Välsigna

Nyss var jag på Apoteket. Det var inte många i kö. Efter mig kom en äldre man flåsandes. Det skriver jag för att hans andedräkt blåste mig i håret. Så nära var han. Han blängde surt på mig men ställde sig att vänta. Han tog ingen nummerlapp. När det sen skulle bli min tur klämde han sig förbi mig och sa att det var hans tur.
Jo expediten kollade inte ens om han hade nummerlapp utan tog snällt hans leg och gick för att hämta hans medicin.
Nu till min reaktion. Jag blev fruktansvärt arg. Komma här och tränga sig förbi. Han nästan klev mig på tårna oxå. Jag fick en påträngande lust att klämma mig in framför honom och stampa på hans fötter.
Tack mamma för din uppfostran. Bilden av dig i mitt inre hindrade mig.. Samtidigt hör jag en stilla röst i mitt inre...
- Tänk inte sådär, välsigna istället.
Jag diskuterade med rösten (Gud) och jag gav med mig. Visst Herre jag beslutar mig för att välsigna istället för att förbanna.
Jag kunde välja vad jag skulle göra. Inte var det lätt men det gick...
Det gör så mycket hur vi väljer i olika situationer. Jag blev påmind om att välsigna min medmänniska. Det älskar jag Dig Herre för.

AnnaLena