Oftast går det bra när man har djur. Men ibland gör det inte det. Det är då man nästan ångrar sitt åtagande.Imorse då jag gick ut till fåren en sväng så låg en tacka död.Hon hade fastnat med sitt huvud i foderhäcken och strypt sig. Bredvis låg hennes lamm och skrek. Jag bara skrek och grät...
Håkan fick loss henne med traktorns hjälp och de tre moderlösa tog vi in i fårhuset. Vi ringde och fick tag på lammnäring och letade på napphinken. Det blev ett stort företag att få dem att förstå att maten numera kommer att serveras därifrån.
Tre ggr/ dag ska vi nu kämpa med de små liven där ute och övertala dem att äta.
Usch vilken morgon. Jag har svårt att få bilden ur mitt minne där tackan hänger strypt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hjälp vad jobbigt!
Fy, vad sorgligt! De stackars lammen måste ju ha undrat vad som hände med tackan. Nu rycks du tillbaka till nåt liknande småbarnstiden. Trillingmamma på kuppen! Lycka till med de små! Hoppas verkligen att de får i sig det de behöver.
Skicka en kommentar