Nu känner jag sådär igen. En sorts förlamande trötthet som jag inte
kan göra något åt. Mer än att gå och sova.Kvällstrött har jag alltid varit. När jag var liten och familjen var iväg till mormors så när kl blev 19 tiden så bad jag aftonbön och la mig och skrek på golvet. Sova kunde jag bara hemma. Jag var nog en gräslig prövning för mamma och pappa.Ursäkta om ni hör det här på något sätt.
Nu skriker jag inte när jag är trött. (Bra va)Men själva känslan känner jag så väl igen. Tanken på täcke och kudde bli så stor och innerlig. Min mjuka kudde och varma täcke...
Nu för tiden är jag oerhört kvällstrött jämt. Ögonen bara åker ihop vid 18 tiden. Så när jag tänker efter så är jag väl inte så "hävlig" som vuxen heller...bara inte så skrikande men förtvivlat trött varje kväll...
Natti Natti (bilden hör inte ihop med texten) Men det syns säkert?
2 kommentarer:
Jag tycker bilden passar bra till rubriken om man tänker sig att det är hunden som säger "Jag, en prövning". I bibeln finns många liknelser om hundar i diskmaskinen som svåra prövningar i livet. De flesta hittar du i Tobbe-Östling-evangeliet.
Haha...jättekul sörru.
Bugar och tackar för upplysningen om var i evangelierna jag ska läsa då jag prövas..."
"skratt
Skicka en kommentar