Från mitt fönster syns nästan ingenting idag för all snö.
Från mitt innersta fönster är det mest dimma.
Mina tankar snurrar lite hit och dit.
Förintelsens dag, demonstranterna på LO.
Hur jag mår.
Mitt tålamod som tryter hela tiden...
Hur dränerande det är att ta hand om människor
som inte har lärt sig tala sanning, som smusslar och
inte berättar hela storyn...
Hur man älskar dem..
Den där eneverande tröttheten
som jag alltid har,
På mitt innersta fönster är det tillvarons
dimma på rutan.
Det får vara så.
torsdag 29 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar