Äntligen en ensamdag.Mitt inre skrek efter det just nu.Håkan och Morteza m fl är i Västerås på Äventyrsbad.Jag och djuren njuter hemma...

Julen 2016 har varit och jag funderar lite denna förmiddag.Snart är det 2017 och det är året då jag varit gift i 30 år med Håkan samt året då jag fyller 50 år.Att fylla år gör mig inte mycket.50 år är väl en bra ålder...Det är desto roligare att få ha delat 30 år med Håkan.

Jag hoppar in direkt där jag är i livet. Mitt i sommaren, höbärgning, fosterbarn sjukdom och relation med min Far.Igår påbörjade jag en medicinering med Methotrexat och Cortison.Starka grejor...Vilket känns idag. Jag känner mig som en trasa...(hur känner sig en sån och har de känslor...) Jag försöker skoja till det men just nu är livet inte kul.Jag mår illa och som sagt" trastrött..."

Men när jag inte orkar mer så vill min Gud bära mig.Inte bara då utan genom allt. När mitt liv är på höjden och när jag är i djupet och...när allt är OK då vill Han vara nära. Det där gäller oss alla. Hur nära vi vill ha Gud? Klarar vi oss själva ibland när det går bra...eller. Något att verkligen fundera på...

Gud ha nåd med oss...jag ber

Det finns så mycket ondska över världen
Det finns så mycket död istället för liv
Människor dödar och förnedrar
Respekten för vår nästa är snart ingenting
Jag tänker i mitt hjärta hur ska det bli

För snart har våldet och döden tagit
över ...
Vad gör jag då?
Vad gör du då?

I alla år såg jag min pappa
böja sina knän och be...
Alltid på dagen, alltid på natten
Jag vill göra lika...
Jag vill böja mig inför den Högste
Jag vill komma närmare Honom
För jag klarar inte det här längre
Gud jag orkar inte att se ondska våld och död
förinta världen

Gud ha nåd med oss, jag ber
Förlåt oss våra synder, förlåt mig...
Förlåt där vi inte brytt oss
där jag inte sett behoven
eller kramat om den som behövt...
Här är jag Fader...
Jag ber om nåd över vårat land.
Jag ber om nåd över vår värld.



Jag läser varje dag över människor som dödas överallt i världen och det gör så ont...
Så tack pappa för att du lärde mig att be.../AnnaLena

Det var ett bra tag sen jag skrev här. Livet blir lite för mycket ibland och då tycker jag det blir svårt att få det på pränt.Så jag hoppar om ett år eller mer så börjar vi här:

I sommar har vi tagit emot två ensamkommande flyktingkillar, byggt gäststuga, målat den och inte haft någon semester. Vi hade ingen förra året heller tror jag men då pga den lille valpen Nelson som kom till oss då.Nu är det redan höst och det var minusgrader inatt. Jag tycker att det är mysigt.Då kan man ta tidig kväll och tända ljus och sådär. Så mig gör det inget.Välkommen höst med dimmiga kalla morgnar och frusen mark.

Det som är jobbigt i livet är min nackvärk som jag haft i över tio år nu. Till det kommer artros i vä och hö knä samt antagligen i hö fot och hö stortå.Det gör SÅ ont kan ni tro... Men nog om det.

Idag är Gud god. Han är lika god som igår och som Han alltid kommer att vara. Skyll inte allt som går fel i ditt liv på Gud  tänk noga över dina val...Det gör jag...
Kram AnnaLena

Kari Jobe - The more I seek you (Lyrics) (+spellista)

Håkan har varit på resa till Etiopien och kom hem förra veckan. Lite förkyld var han alt. Nu är han  typ inget alls förkyld och jag dunderförkyld...Lyckades med det på en sekund...Fjärde dagen med hög feber, hosta, halsont, tät i bröst och näsa nu. You name it.Men jag trängde ned allt det där i skoskaften (blev lite knöligt) och drog iväg en sväng under fm idag till Månssons för att äntligen få möte Christina Forslund.Vi hade en mysig stund. Hon var med och bildade vår församling en gång i tiden.

Annars så väntar jag på kallelse till Hematologen i Gävle för mer utredning om mitt blod och  min lever.Något är fel på blodet tydligen iallafall. Känns inte kul.

Men Gud är på min sida. Något annat är inte egentligen möjligt.

Herre visa mig Dina vägar, lär mig Dina stigar
Led mig i Din sanning och lär mig
ty Du är min frälsning Gud. På Dig hoppas jag
alltid Ps 25:4-5