En förvirrad morgon

Vaknar lite hastigt av att jag behöver minnas något som jag inte kommer ihåg...Jo just ja, sotaren kommer idag. För det är väl den 23 jan? Jag sätter mig förvirrat upp och kommer fram till att det helt klart är rätt datum även om vi missat det...Hoppas hoppas Håkan inte har hunnit elda än. Jo Tjena det brann för fullt i pannan och inpulat massor av ved. Jag rusar och kollar in lappen från sotaren (det borde jag gjort igår) Jo mellan 07-09. En morgonpigg rackare...

Jag ringer Håkan och han försöker få mig att ändra luckor och trixa så elden ska slocka. Men det vill sig inte utan panneländet kokar och fräser som ett gäng arga katter...
Pust jag fixar det och går upp och tar det lugnt en stund till. När jag sen ska ut med hundarna kommer sotaren. Jag försöker raskt ta kontakt med honom för att förkklara läget, men mannen hade precis svingat sig upp på taket och hör inte mig. Jag står där och försöker ropa. Så högt är det inte så det borde höras men inte. Jag funderade på om jag skulle sjunga en serenad som en omvänd Romeo och Julia...
Hundarna och jag knallar iväg utmed Bergavägen och se där kommer sotaren svischande i full fart och kör så snöröken yr. Undrar vad han tänker om oss. Men å andra sidan lär det väl hända på fler ställen.

En strålande vit vinterdag
Solen bryts i gnistrande
snökristaller som
glittrar i solskenet

Trädens grenar är
vita av all snö
Vid åkrar och ängar
är det bara vitt

/AnnaLena

Gott Nytt år! Ut med det gamla och in med det nya.Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men IDAG hjälper Herren.Under det här året har jag upplevt mycket smärta och ångest.Min syster dog, min katt dog, ja en till katt oxå föresten.Men jag har oxå mött nya människor som jag lärt känna.Det finns lite positiva saker med FB oxå.Vissa har jag mött där,andra i verkliga livet.Livet tycks aldrig bli som man tror men många gånger blir det bättre.

Jag har lärt mig att se glädje mitt i sorgen på något sätt. Att man har så otroligt mycket att glädjas åt mitt i det jobbiga.

Jag är speciellt tacksam för den psykolog som hjälpt mig hela hösten.

Jag är oxå oerhört tacksam för Freja, min älskade engelska springer spaniel jag fick av svägerskan.

De gånger vi varit på Södermalmskyrkan och fått träffa våra vänner

Den ständiga kontakten med min xtramamma Sigbritt

Vår fina helg i Uppsala då vi firade 25 år som gifta.

Jag fick lära känna fam Raivo Sastacovics från Lettland

För den gången i våras så jag fick en förnimmelse av vår. Det kommer alltid en ny vår...
och det gör det alltid. I våra hjärtan men även i det naturliga.

GOD BLESS och GOTT NYTT ÅR!

AnnaLena

Nu är julen slut.Mycket stök för så korta dagar.Någon sa något om att det var svårt att hitta julefrid, det har jag funderat på.Jag läste oxå någonstans att nutidsmänniskan är vana att bli serverade underhållning. Så fort det blir en stund över så åker mobilerna fram. På det sättet är det kanske svårt att hitta friden. För friden tror jag kommer inifrån.Varifrån annars skulle man finna den? Jag kände en oerhört stark känsla på juldagsmorgonen då hundarna och jag var ute.Det började dagas och snön hängde tung från träden. Ingen annan var ute och det var tyst. Fridfullt. Jag bara stod mitt på Bergavägen och njöt av den vita färgen, tystnaden och vi själva.

Jag fixar det här

Såhär dagen före julafton så går tankarna till dem jag inte längre har med mig.Mamma, pappa och syster.Jag undrar lite här nerifrån hur ni har det hemma hos Gud.Är det lovsång hela tiden eller hinner ni prata om annat oxå med varandra.Jag saknar er så mycket men det går bättre och bättre. Det finns så oerhört mycket att leva för.Min underbara familj, församlingen. Så jag fixar det här. Jag vill att ni ska veta det bara. Imorgon kommer släkten på Håkans sida hit och ska för första gången fira julen med oss. Det ska bli jättekul!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna...Men Guds Ord består och ni har mött Honom själv.Det avundas jag er även om jag har mycket tid kvar här på jorden än.

Kramar från yngsta dottern och systern

Så möttes vi då Herr Varg och jag tillsammans med Dayton och Freja. På lite för nära avstånd för att det skulle roa mig.Han såg oss helt klart. Så vi stod där Dayton, jag och vargen och kikade påvarandra. Freja hade snabbt tvärvänt och dragit en bit hemåt.Dayton märker aldrig något, så inte nu heller.Vadå varg liksom....Jag kopplade honom snabbt och tvärvände och gick hemåt. Vargen närmade sig lite såg jag när jag vände mig om. Men sen stannade han där han var.Vad vet jag. Han kanske hade sett oss flera gånger än jag sett honom.

Inte vill jag väl ha vargar inpå mig och visst vill jag kunna gå i skogen. Men att se en varg sådär i vilt tillstånd. Det var mäktigt på något sätt och det gick ju bra. Nu väljjer vi nog strikta promenadvägar efter det här.Åtminstone ett tag.

Gud använder människor
som är svaga och kraftlösa nog
Att luta sig mot Honom