Så möttes vi då Herr Varg och jag tillsammans med Dayton och Freja. På lite för nära avstånd för att det skulle roa mig.Han såg oss helt klart. Så vi stod där Dayton, jag och vargen och kikade påvarandra. Freja hade snabbt tvärvänt och dragit en bit hemåt.Dayton märker aldrig något, så inte nu heller.Vadå varg liksom....Jag kopplade honom snabbt och tvärvände och gick hemåt. Vargen närmade sig lite såg jag när jag vände mig om. Men sen stannade han där han var.Vad vet jag. Han kanske hade sett oss flera gånger än jag sett honom.

Inte vill jag väl ha vargar inpå mig och visst vill jag kunna gå i skogen. Men att se en varg sådär i vilt tillstånd. Det var mäktigt på något sätt och det gick ju bra. Nu väljjer vi nog strikta promenadvägar efter det här.Åtminstone ett tag.