Gott Nytt år! Ut med det gamla och in med det nya.Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett, men IDAG hjälper Herren.Under det här året har jag upplevt mycket smärta och ångest.Min syster dog, min katt dog, ja en till katt oxå föresten.Men jag har oxå mött nya människor som jag lärt känna.Det finns lite positiva saker med FB oxå.Vissa har jag mött där,andra i verkliga livet.Livet tycks aldrig bli som man tror men många gånger blir det bättre.

Jag har lärt mig att se glädje mitt i sorgen på något sätt. Att man har så otroligt mycket att glädjas åt mitt i det jobbiga.

Jag är speciellt tacksam för den psykolog som hjälpt mig hela hösten.

Jag är oxå oerhört tacksam för Freja, min älskade engelska springer spaniel jag fick av svägerskan.

De gånger vi varit på Södermalmskyrkan och fått träffa våra vänner

Den ständiga kontakten med min xtramamma Sigbritt

Vår fina helg i Uppsala då vi firade 25 år som gifta.

Jag fick lära känna fam Raivo Sastacovics från Lettland

För den gången i våras så jag fick en förnimmelse av vår. Det kommer alltid en ny vår...
och det gör det alltid. I våra hjärtan men även i det naturliga.

GOD BLESS och GOTT NYTT ÅR!

AnnaLena

Nu är julen slut.Mycket stök för så korta dagar.Någon sa något om att det var svårt att hitta julefrid, det har jag funderat på.Jag läste oxå någonstans att nutidsmänniskan är vana att bli serverade underhållning. Så fort det blir en stund över så åker mobilerna fram. På det sättet är det kanske svårt att hitta friden. För friden tror jag kommer inifrån.Varifrån annars skulle man finna den? Jag kände en oerhört stark känsla på juldagsmorgonen då hundarna och jag var ute.Det började dagas och snön hängde tung från träden. Ingen annan var ute och det var tyst. Fridfullt. Jag bara stod mitt på Bergavägen och njöt av den vita färgen, tystnaden och vi själva.

Jag fixar det här

Såhär dagen före julafton så går tankarna till dem jag inte längre har med mig.Mamma, pappa och syster.Jag undrar lite här nerifrån hur ni har det hemma hos Gud.Är det lovsång hela tiden eller hinner ni prata om annat oxå med varandra.Jag saknar er så mycket men det går bättre och bättre. Det finns så oerhört mycket att leva för.Min underbara familj, församlingen. Så jag fixar det här. Jag vill att ni ska veta det bara. Imorgon kommer släkten på Håkans sida hit och ska för första gången fira julen med oss. Det ska bli jättekul!

Tidevarv komma, tidevarv försvinna...Men Guds Ord består och ni har mött Honom själv.Det avundas jag er även om jag har mycket tid kvar här på jorden än.

Kramar från yngsta dottern och systern

Så möttes vi då Herr Varg och jag tillsammans med Dayton och Freja. På lite för nära avstånd för att det skulle roa mig.Han såg oss helt klart. Så vi stod där Dayton, jag och vargen och kikade påvarandra. Freja hade snabbt tvärvänt och dragit en bit hemåt.Dayton märker aldrig något, så inte nu heller.Vadå varg liksom....Jag kopplade honom snabbt och tvärvände och gick hemåt. Vargen närmade sig lite såg jag när jag vände mig om. Men sen stannade han där han var.Vad vet jag. Han kanske hade sett oss flera gånger än jag sett honom.

Inte vill jag väl ha vargar inpå mig och visst vill jag kunna gå i skogen. Men att se en varg sådär i vilt tillstånd. Det var mäktigt på något sätt och det gick ju bra. Nu väljjer vi nog strikta promenadvägar efter det här.Åtminstone ett tag.

Gud använder människor
som är svaga och kraftlösa nog
Att luta sig mot Honom

Idag predikan på gudstjänsten av AnnaLena Holmsten.Det gick bra. Ämnet jag predikade över var helgelse och det är inte det mest upplyftande, men jag upplevde det välbehövligt.Jag fick mycket beröm av de andra efteråt och det värmer.
Sen tog Håkan och jag en långpromenad med hundarna uppåt Rydens.Kallt men skönt.

Helgen som var tillbringade vi i Uppsala på Hotel Park Inn. Ett lite äldre mysigt hotel nära Sivia Torg. Vi ägnade fredagkvällen åt att skratta åt mitt misstag att ta med min äldsta fulaste känga och sen en av de nya. Tänk om jag åkt i mina Foppa liksom och fått haft dem hela helgen. Skor är svårt för mig att köpa så det kändes uteslutet. Men jag hade Tesans gamla kängor så det ordnade sig. Men konstigt kändes det. Jag som petar på Håkan jämt att han ska komma ihåg allt så får jag till det sådär själv. Sanslöst.

Men helgen blev bra. Vi var en sväng ut till Ribbingebäck för att sondera terräng lite tills jag ska dit på tyst retreat någon gång. Ytterst lite shopping och besök hos AnnaCarin naturligtvis. Det gör vi alltid. Grekisk restaurang pålördag kvällen och LibetsOrd på söndag förmiddag. Sen middag hemma hos Anna-Maria och Andreas Olsson i Årsta där vi fick se hur stora sönerna blivit. Sådana kopior av sina föräldrar. Fina pojkar, bröderna Olsson.

Sen idag kom snön. Hjälpa vad snö. jag har känt mig mer insöad än vanligt. Det blev en kort prommis med hundarna idag. Alltför kort, men det gick liksom inte att vara ute. Vi var tre snögubbar som kom hem inom 20 minuter och frös och var blöta.Mest jag tror jag.

Gud låt mig vara ett prisma
som sprider ljuset från dig
i den mörkaste natt