En sådan där bådeoch-helg.Med klar betoning på det goda och glädjande. Det är nästan skrämmande härligt då vi möter människorna på S-Kyrkan. Kramar i det oändliga med alla och gudomlig kärlek. Jag har aldrig känt mig så älskad i mitt liv.
Man kan inte säga bra om undervisningen, det blir för blekt...jag vet inte faktiskt. Man lever i undervisningen på något sätt.
Roligt hade vi med Eliassons oxå...Vi åkte hemöver på söndag-kväll och de tog sightseeing i Vällingby! Håhåjaja!!En underbar familj som jag älskar oerhört mycket.
Det blev ett våldsamt anfall av yrsel för mig under lö-em. Jag fick ligga och vila på Mithas expedition och sen då jag gick ut så snubblade jag i stentrappen och bara föll rakt ned. Båda knäna är blåa och en axel och nacken ömmar.
Men det Gud fick göra denna helg är viktigast. Jag älskar Honom för det.
Den här helgen gjorde skillnad i våra liv, det tror jag på.
På tisdag börjar Församlingens Ledarskola och det ska bli Jippie-kanonkul. Vi går framåt och inte bakåt längre i församlingen.
Någon sa att om man står still och andra går bakåt, så går man framåt ändå! Har inget med det jag skrivit att göra utan det bara kom liksom.
Var välsignade vänner
och Lotta om du läser innan jag hinner maila dig...Jag överlever.
