Nej, jag är inte alls stark
Det bara inte syns utanpå
hur jag ropar...
Mitt hopp står bara till Dig Gud
Hos Dig är det stilla
Hos Dig kan jag andas lugn
och känna att jag klarar
att hantera det jag
måste.
Jag är inte alls stark
Utan min styrka är
att jag tror på Dig
Tror på Dig
Hoppas på Dig Gud
Alltid

Idag vaknade jag och tänkte på mina föräldrar. Hur tacksam jag trots allt är över att de fick mig och uppfostrade mig till den jag är. Idag som vuxen med råge kan jag även skratta åt hur lika vi är på en del områden. Då blir jag stolt och säger att det "har jag efter mamma". Nu har jag även bestämt att jag ska ha en loppis nere vid ladan vid vägen till sommaren. Där ska jag sälja mammas och pappas saker som står packade i lådor och kartonger nu. Minnena av mina föräldrar finns inte i deras saker utan de finns i mitt hjärta.Det tog ett tag att inse det men nu känns det OK. Man måste låta sorgen få ha sin gång genom ens hjärta. Jag led en oerhörd förlust som praktiskt taget miste både mamma och pappa samtidigt.Men man känner oxå då det är nog och nu känns det på ett annat sätt.

Min mamma och pappa kommer alltid att finnas i mitt hjärta och där stannar de kvar. Sen är min stora förväntan att vi en gång möts hemma hos Jesus.Tänk att de är före där och står inför tronen och lovar Gud. Härligt!

With All I Am (By Hillsong)

En fin höstpromenad med Dayton.Han kan omöjligt vara stilla så att man kan ta kort. Så nu blir det såhär. En live-bild.

Idag fyller vår yngsta dotter 20 år. Vilken glädje det var att få ringa mormors och farmors och berätta att nu är Therese född. Min mamma tyckte nog alltid att namnet Therese var knepigt. Men inte vi.Även om hon gick under namnet GosaTesan många år inom familjen. Nu är hon stor och gör oss alltid så stolta.

Med all välsignelse och kärlek fia/Mamma

Efter en skön höstpromenad med Dayton skulle jag då dammsuga. Fick även för mig att det var läge att flytta mormorsbyrån ute i hallen och suga bakom dem. Anledningen var att jag letar min nyckel med en liten bricka på. Katterna kan ju ha lekt med den. Har hänt för. Pust och stön jag fick fram byrån. Gissa vad det låg där...Dammtussar stora som elefanter. Dem sög jag upp tillsammans med en halv kontakt! Son givetvis satte sig på tvären och stoppade till. Så nu kan jag inte fortsätta förrän mannen dyker upp för den sitter rejält fast.Men lite blev gjort iallafall.

Är det jag känner sant

En del dagar vill jag bara "kasta in handuken", dvs krypa tillbaka i sängen med täcket över huvudet och bara tycka synd om MIG. För det är precis vad det är. Världen handlar väl om mig, hur jag mår och hur jag ser ut för tillfället.Inte att förglömma hur jag KÄNNER mig, det är nästan viktigast av allt. Hur blev jag född med alla dessa känslor.Var kom de ifrån. Varför måste jag känna så mycket hela tiden...

Jag KÄNNER mig tjock och ful. Är den känslan viktig? Stämmer den med verkligheten. Är det viktigt? Jag får hela tiden dessa tunga dagar kämpa emot mina tankar, vi har verkliga strider på hög nivå KÄNNS det som.

Det enda jag har att lita på och den mall jag har att gå efter är Guds Ord. Genom detta eviga Ord så vet jag att det är inte min KÄNSLA som ska styra utan det är sanningen i ORDET jag ska rätta mig efter. Men jag ska erkänna att det är lättare de dagar då jag av naturen KÄNNER mig fräsch och rätt pigg. Då blir jag så välsignad av Hans Ord. Medan andra dagar som den här får jag riktigt slita med både Guds Ord och tankar (ja mina tankar) för att lägga dem under Kristi lydnad genom Hans ord.

Det är kämpigt, svårt men inte omöjligt att få KÄNSLAN inrättad efter Ordet. Det går, det fungerar, det bara SKA fungera.