Idag vaknade jag och tänkte på mina föräldrar. Hur tacksam jag trots allt är över att de fick mig och uppfostrade mig till den jag är. Idag som vuxen med råge kan jag även skratta åt hur lika vi är på en del områden. Då blir jag stolt och säger att det "har jag efter mamma". Nu har jag även bestämt att jag ska ha en loppis nere vid ladan vid vägen till sommaren. Där ska jag sälja mammas och pappas saker som står packade i lådor och kartonger nu. Minnena av mina föräldrar finns inte i deras saker utan de finns i mitt hjärta.Det tog ett tag att inse det men nu känns det OK. Man måste låta sorgen få ha sin gång genom ens hjärta. Jag led en oerhörd förlust som praktiskt taget miste både mamma och pappa samtidigt.Men man känner oxå då det är nog och nu känns det på ett annat sätt.

Min mamma och pappa kommer alltid att finnas i mitt hjärta och där stannar de kvar. Sen är min stora förväntan att vi en gång möts hemma hos Jesus.Tänk att de är före där och står inför tronen och lovar Gud. Härligt!