Trots smärta i fingrar och tår, panikångest och svettningar och trängsel, sömnsvårigheter med mera så var helgen alldeles alldeles underbar. Det är alltid så att det är värt att få vara på Södermalmskyrkan, höra undervisning och få träffa sina vänner igen. Den diamanten är större än vilken smärta som helst.
Men visst grät jag.Tankar kommer och går, minnesbilder fladdrar förbi på insidan.Ångestklumpen i magen...Men det gick. Jag var där och det är jag glad för nu. Hinder i livet är till för att övervinnas.
"Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga...
han säger. I Honom har jag min tillflykt" (fritt översatt av mig och mitt lite dåliga minne)Men det är sant. Min Gud är bara god och han älskar mig.Det är jag säker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar