I två kvällar nu har vi varit till Sionförsamlingens tältmöten i Alfta. Daniel Viklund predikade väldigt intressant och bra. Sionförsamlingen har jag på en speciell plats i mitt hjärta sen mina tonår. Jag vistades mycket i både Brobergs och Lindbloms familj. Jag var med på möten, sjöng och spelade gitarr. Nu är alla dessa barn vuxna är gifta och har egna barn. Det var väldigt roligt att se både Elisabeth och Marcus in action. De har jag så mycket minnen av. Så jag njöt av sång och musik och att få prata med dem alla efteråt. En vrå i hjärtat sparar jag åt dem...

Annars känns det tungt i omgångar sådär.Så idag bestämde jag mig för att backa ned lite och bara vara. Inte att hela tiden försöka kämpa emot gråten utan hellre minnas och försöka ta emot den.Jag tror att det är bäst.