Ett år sen idag jag vaknade vid 04 tiden och bara visste i mitt hjärta att mamma var borta. Kl 05 ringde en sjuksköterska och bekräftade.Mamma hade lugnt bara flyttat iväg hem under sömnen.
Jag for dit vid 08 tiden och satt med henne. Jag tog fram alla hennes fotoalbum så satt jag där och tittade och pratade.Makabert för en del kanske, men inte för mig.Det hjälpte mig.Sen reste jag mig och klappade hennes kalla hand.
Mamma du var ändå inte där. Du hade tagit stegen in i det himmelska och fått se Jesus.Träffat pappa som varit där ett helt år tidigare...
Men du är saknad mamma.Jag tycker hjärtligt illa om den demens-sjukdom som så hastigt tog dig ifrån oss.
Det jag har kvar av dig i hjärtat är nog din trygghet och glada skratt. Tänk vad vi skrattat ihop mamma. Minns du? Jag älskade dig så otroligt mycket. Vid begravningen kändes det som hjärtat gick sönder av saknad efter dig.
Jag orkar inte gå till din grav idag mamma, inte än iallfall.Men jag kommer ihåg dig här hemifrån. Det gör vi alla i familjen idag.
Mamma jag älskar dig.
AnnaLena
2 kommentarer:
Oj vad tiden går fort. skönt för lilla Lisa att vara hemma hos Herren, men tomt för er det förstår jag att det är. Ha det bäst kära syster. Kram
Beklagar sorgen av din mamma!
*kram*
Skicka en kommentar