Jag är tjock! Mer eller mindre välmenande människor påpekar det ofta för mig. De tänker antagligen att de vill säga det så jag inte missar det på något knepigt sätt. Man kan ju köpa fel jeans-storlek,köpa en tröja i small när man istället skulle till tältavdelningen osv osv...Ni förstår va?
Hur får man överhuvudtaget för sig att säga när man möts:
Ska du ha barn? Eller VET du om att du är tjock Nej jag vet varken att jag isåfall ska ha barn eller att jag är tjock. Men tack för upplysningen liksom...
Jag drar inga ursäkter om VARFÖR jag är tjock för det har bara jag med att göra.
Men det jag undrar över är hur vi mämniskor blev så ytliga? Antagligen i syndafallet där det mesta verkar ha blivit förstört...
Är det någon som vill veta hur min insida utvecklas och växer? Jag tycker ni ska fråga om det nästa gång vi möts. Men titta så stor och fin din inre människa har blvit? Välmående ser du ut...
Nej men visst så säger man inte. Men det är det som är det viktiga. Åtminstone med mig. Säkert med andra oxå.
Ett utseende förändras över tid. Men sin själ och sin personlighet har man kvar forever.
Kan vi lova varandra det? Att vi inte påpekar för vår nästa om vikt och såna saker som sårar så väldigt djupt.
Gläd dig åt att möta en personlighet- en människa en ande med en kropp som skal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
I Kenya är det en komplimang att säga att någon blivit tjock.
Det har jag erfarit vid flera tillfällen. Har man blivit smal så är man antingen sjuk eller så är man så fattig att man inte kan äta sig mätt varje dag.
Tack Lachen.Det ska jag komma ihåg i svåra stunder.
Tack igen för det du skrev.
Mycket vist och bra skrivet. Du är du och du duger både på ut och insidan, så det så. Jag har sett din insida växa sig stark, det ska du veta. Kram från din vän Eva
Tack Eva...KRAM
Skicka en kommentar