Idag vid promenaden med Dayton fastnade jag vid en annan bäck och tänkte. Vad är det med mig och bäckar. Människor brukar intressera sig för att i stora ord lovsjunga närheten till havet. Jag gör det med bäckar.
Kanske för att bäckar inte är stora och mäktiga, utan ofta stilla porlande med silverklart vatten som rinner över grus och stenar.
Jag stod där och tänkte att där det finns vatten går det inte att stoppa. Man kan dämma upp och göra dammar men på något sätt så flödar ju vattnet fram.
Någonstans i bibeln säger Jesus att "Kom till mig och drick"
"Från ditt innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram" (vet inte var det står) Men Jesus är vattnet och livet vi ska dricka. Han finns där. Ger aldrig upp utan Hans vatten finns alltid tillgängligt och flödande. Det är endast vi som kan stoppa flödet genom att dämma upp, sluta hämta vatten ur brunnen osv.
Vattnet från Jesus är alltid tillgängligt och tillräckligt.
1 kommentar:
Jag tycker också om vatten. Jag har varit vid Byske älven mycket. Den är så stor och mäktig nu.
Vi har ju havet, nära till hands, Byske bäcken, och Byske älven!
3 helt olika vatten källor, med olika sysften!
Skicka en kommentar