Så är det lika...

Så är det lika, natt efter natt. jag vaknar i 01-tiden och kan inte somna om.Värken är olidlig och jag liksom ger upp flera gånger om.
Jag går upp och ger de panikslagna katterna mat (de hungrar ihjäl annars) Jag brygger kaffe, tar en bok och försöker läsa, ibland drickande en Treo för att det ska lätta lite.Ofta gör det det och ibland lyckas jag lura till lite sen och i bästa fall somna till rejält frampå morgonen. När jag sen vaknar är det lika igen...Men då är det dag och bara det känns bättre. Man är så ensam på nätterna annars.Endast tomten (jag) är vaken....

Nu när det blir vår blir det lättare. Ljusare efternätter så jag kan gå ut och lyssna på fåglarna.Många vår och sommar-morgnar har jag tillbringar ute på bron i jacka, fleece-filt med en kopp te. Man får göra det så mysigt man bara kan då det gör ont.