Tystnad. Mannen sover men inte jag. Jag sitter här och lyssnar efter ljud från fåren som vi har precis utanför sovrumsfönstret.Deras tuggande och buffande är enormt skönt att lyssna till då man ska somna.Jag är tacksam för livet. Godnatt!

Jag ser en stjärna på himlen ovanför vår vedbod.Så vackert och det får mig att tänka på en gammal sång.Löftena kunna ej svika, nej de står evigt kvar. Jesus med blodet beseglat, allt vad Han lovat har.

Man vet inte vad som händer i världen och i ens egen lilla krets. Omvärlden är så frustrerande oberäknelig ofta.

Men jag är säker på att det Gud har sagt det står Han för. Inte det andra har sagt, utan det Han själv har sagt genom sitt Ord.

Sov gott/A

Dagen har inneburit ett vetrinärbesök med Dayton. Prover och olika mediciner.Vad det är var väl lite oklart. proverna får utvisa det.

Sen blev det pastorslunch på St Olof med pastorsgruppen. Åtminstone en visste inte vilken jag var. Det händer mig ofta det där. Håkan kom in lite senare så jag gick in själv. Jaha vem är du? Kändes som jag gick på pastorslunch bara för att jag ville ha gratis soppa liksom!

Sen tvärsomnade jag då jag kom hem ända tills sonen kom hem med en kompis.Jag pratade med dem en stund och sen somnade jag om tills veckans tulpanleverans dök upp. Lilla goa David som sjöng...Jag tyckte att pappa lachen oxå skulle klämma i, men se det gick inte!

Nu ska jag sova.Var välsignade. Gud är bara god och bara goda gåvor kommer ifrån honom/AnnaLena

Nu ska jag berätta om en sak som har funnits ett tag i mitt hjärta. Det är inte för att "göra upp" med min mamma" utan hellre för att förklara Guds storhet.
För något år sen så sa mamma helt plötsligt en dag att jag var inte ett önskat barn. Jo men bara på det sättet att jag kom till världen bara för att mina förståndshandikappade storasyster skulle ha någon anhörig då de gick bort. Jag blev bestört och ledsen naturligtvis. Ja men det bara är så sa mamma, men när du kom så älskade vi dig så klart. För mig blev det en märklig känsla att jag bara fanns till för någon annans skull. Mitt egenvärde?

Jag kämpade med den där kommentaren och mina föräldrar blev dementa båda och vi kunde aldrig mer ha det där samtalet som jag velat. Jag kände mig så sårad, så arg och besviken...men jag pratade med Gud om mina tankar och känslor. En dag när vi pratades vid jag och Gud så sa Han:
Precis när du tog form och blev till i din mammas mage så fanns jag där. Jag såg dig. Du var planerad av mig...
De orden löste mig från smärtan av att vara ensam på något sätt. Jag var planerad av Gud. Han har en plan för mig, bara mig. Jag är älskad av Honom och har varit sen första stund.

Så är det för alla barn. Så är det för alla människor hur de än ser ut och blir när de är födda.Gud var där och välsignade i befruktningsögonblicket.
Gud vill ta bort även din smärta. Han älskar dig.

Tänk inget ont om min mamma nu, för hon var absolut den bästa mamma jag kunde ha. Mina två föräldrar var och kommer alltid att vara så högt älskade och respekterade av mig.

Vilken tur att man kan omboka tider. Det blir ingen vetrinär idag utan imorgon. Hon som ska köra har för mycket värk i huvudet.

Hon ska istället ägna en viss tid åt eftermiddagen att ta upp lite på gräsmattan som tinat fram och inte ska vara där. Samla ihop framtinade bollar och sådär. Göra lite snyggt inför kvällens kvinnocell.Den ser jag fram emot!

Skolös men inte rådlös

Jag ska lägga om mina rutiner lite ett tag och gå promenaden med Dayton på kvällen.Jag orkar helt enkelt inte nu.Men sen är det skoproblemet oxå. Hur kan mina tår vara så svullna och göra SÅ ont. Jesus hjälp mig! Inte någon av mina skor sitter bra. Eller sitter alls förutom gummistövlarna, de kanske skulle kunna gå på.

Men ge upp det gör jag aldrig.Inte på något område av mitt liv. Det kanske ser ut så, känns så, men jag ger mig aldrig. Guds löften är sanna och sviker aldrig.Om jag nu är skolös så är jag inte rådlös för Gud är min Hjälpare och min visdom.

"Om jag ägde allt men inte Jesus" så går en sång jag hörta många gånger.Jag sjöng just den strofen idag. Om jag ägde allt (vilken grej liksom...allt) Men inte Jesus...Sen fortsätter sången"Vore livet värt att leva då" Nej det kan man ju fundera på. Mitt liv vore inte något att väsnas över, det är klart. Jag är så beroende av Honom så inget fungerar utan den kraft jag får ifrån Honom.
När jag tappar modet så lyfter Han upp mig
När jag gråter tröstar Han mig
Är jag glad skrattar Han med mig
När jag sover vakar Han över mig

Hur gör ni andra som inte äger Jesus i era hjärtan?